Formeln
- f(x) = f(0) + f′(0) · x + f″(0)/2! · x² + f‴(0)/3! · x³ + …
Term k är k:te derivatan i 0, delad med k!, gånger xk. Sluta efter termen med xn, så har du Maclaurinpolynomet av grad n, det bästa polynomet av den graden nära 0. Det är taylorserien med mittpunkten i 0.
Varför det fungerar
Polynomet byggs så att det stämmer med f i 0 i värde, lutning, krökning och varje derivata upp till sin grad. k! finns där eftersom xk deriverat k gånger blir k!, och det måste tas ut för att de k:te derivatorna ska stämma.
Serierna som är värda att kunna
| Funktion | Serie | Gäller för |
|---|---|---|
| ex | 1 + x + x²/2! + x³/3! + … | alla x |
| sin x | x − x³/3! + x⁵/5! − … | alla x |
| cos x | 1 − x²/2! + x⁴/4! − … | alla x |
| ln(1 + x) | x − x²/2 + x³/3 − … | över −1, till och med 1 |
| 1/(1 − x) | 1 + x + x² + x³ + … | |x| under 1 |
För ex är varje derivata ex, som är 1 i 0, så varje koefficient är 1/k!. För sin x går derivatorna i 0 som 0, 1, 0, −1 och börjar om, och därför finns bara udda potenser, med växlande tecken.
Räkneexempel
e0,1 med fyra termer. 1 + 0,1 + 0,005 + 0,000 167 = 1,105 167. Det sanna värdet är 1,105 171.
sin 0,5 med tre termer. 0,5 − 0,020 833 + 0,000 260 = 0,479 427. Det sanna värdet är 0,479 426.
Ett gränsvärde. (sin x − x)/x³ när x → 0: serien ger (−x³/6 + …)/x³, så gränsvärdet är −1/6. Det är l’Hôpitals regel tre gånger, gjort på en rad.
Hur många termer som behövs
För ex, sin x och cos x är varje ny term mindre än den förra med ungefär faktorn x/k, så en handfull räcker nära 0 och fler behövs längre ut. För sin och cos, där tecknen växlar, är felet mindre än den första term du hoppade över, så länge termerna avtar. Nära kanten av där en serie gäller, som ln(1 + x) i x = 1, konvergerar den långsamt och behöver tusentals termer för tre decimaler.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan Maclaurin och Taylor?
En taylorserie kan ha sin mittpunkt i vilken punkt a som helst, med potenser av (x − a). En
Maclaurinutveckling är specialfallet a = 0.
Har varje funktion en Maclaurinutveckling?
Nej. Det krävs att varje derivata finns i 0: ln x och √x har ingen. Och även när serien finns kan den
konvergera bara för vissa x, som 1/(1 − x).

