- Duf = ∇f · u = fxu₁ + fyu₂
u = (u₁, u₂) måste vara en enhetsvektor, |u| = 1. Riktningsderivatan definieras som gränsvärdet av ändringskvoten
när man går steget h från (a, b) längs u och låter h gå mot 0: ändringstakten hos f per längdenhet i riktningen u. Formeln är gradienten
skalärmultiplicerad med u. Kortet tar de två partiella
derivatorna och de två komponenterna av u och ger Duf. Om komponenterna inte bildar en enhetsvektor säger
kortet det och ger takten per längdenhet.
Gäller när f är differentierbar i (a, b). För u = (1, 0) är den fx och för u = (0, 1) är den fy, så de
partiella derivatorna är riktningsderivatorna längs
axlarna. Att vända u till −u byter tecken.
Räkneexempel: x²y i (1, 2), mot (4, 6)
- Gradienten: ∇f = (2xy, x²) = (4, 1) i (1, 2).
- Riktningen: från (1, 2) mot (4, 6) är v = (3, 4), och |v| = 5, så u = (3/5, 4/5) = (0,6; 0,8).
- Duf = 4 · 0,6 + 1 · 0,8 = 2,4 + 0,8 = 3,2.
Om man använder v = (3, 4) utan att dela med längden får man 4 · 3 + 1 · 4 = 16, fem gånger för mycket.
Störst, minst och noll
Med θ vinkeln mellan ∇f och u är Duf = |∇f| cos θ.
- Största värdet är |∇f|, för u längs ∇f. Här är |∇f| = √17 ≈ 4,12, i riktningen (4, 1)/√17.
- Minsta värdet är −|∇f|, för u mot ∇f.
- Värdet är 0 för u vinkelrät mot ∇f, vilket är riktningen hos
nivåkurvan genom punkten: här (−1, 4)/√17,
och 4 · (−1) + 1 · 4 = 0.
Största takten gäller när ∇f ≠ 0. Där ∇f = 0 har varje riktning takten 0.
Låt f(x, y) = xy²/(x² + y²) med f(0, 0) = 0. För en enhetsvektor u är f(hu₁, hu₂)/h = u₁u₂², så varje
riktningsderivata i origo finns. Båda partiella derivatorna är 0 där, så ∇f · u = 0, men för u = (0,6; 0,8) är
riktningsderivatan 0,6 · 0,64 = 0,384. Formeln gäller inte eftersom f inte är differentierbar i origo: att alla
riktningsderivator finns räcker inte.
Vanliga misstag
- En riktning som inte är en enhetsvektor. Formeln ger då |v| gånger takten per längdenhet.
- Att kalla Duf en vektor. ∇f är vektorn. Duf är ett tal.
- Att ta ∇f i fel punkt. Gradienten hör till (a, b), där takten söks.
- Att blanda ihop komponenterna. u₁ hör till fx och u₂ till fy.
Se även: tangentplan,
totala differentialen.