- J = ∂(x, y)/∂(u, v) = xu · yv − xv · yu
Ett variabelbyte skickar (u, v) till (x(u, v), y(u, v)). Funktionaldeterminanten är determinanten av matrisen av de fyra
partiella derivatorna, med derivatorna av x i
första raden och de av y i andra. Matrisen kallas Jacobimatrisen, och determinanten kallas också
Jacobideterminanten eller Jacobianen. Det är determinanten av en 2×2-matris
med variabelbytets bokstäver. Kortet tar de fyra derivatorna, uträknade i en punkt, och ger J i den punkten.
Gäller när x och y är differentierbara i punkten. J ändras från punkt till punkt, så kortet ger värdet i den
punkt där de fyra derivatorna togs.
Vad den mäter
Nära en punkt liknar avbildningen en linjär avbildning med den matrisen. En liten rektangel med sidorna du och dv i
(u, v)-planet går över i ett litet, nästan parallellogramformat område i (x, y)-planet med arean |J| du dv. Det är
areaelementet, dA = |J| du dv, och det är faktorn som ett variabelbyte i en dubbelintegral för med sig. Den här
sidan namnger faktorn och bygger inte upp integralen.
- J > 0: avbildningen bevarar orienteringen, så ett varv moturs runt den lilla rektangeln blir ett varv
moturs runt dess bild.
- J < 0: avbildningen vänder orienteringen, som en spegling gör. Areafaktorn är fortfarande |J|.
- J = 0: avbildningen plattar ut små areor till ingenting i den punkten och är inte lokalt inverterbar där.
Där J inte är 0 har avbildningen en lokal invers, och dess funktionaldeterminant i bildpunkten är 1/J.
Räkneexempel: polära koordinater
Med x = r cos θ och y = r sin θ är variablerna (r, θ) och de fyra derivatorna xr = cos θ,
xθ = −r sin θ, yr = sin θ och yθ = r cos θ:
- J = cos θ · r cos θ − (−r sin θ) · sin θ = r (cos² θ + sin² θ) = r
Alltså dA = r dr dθ. En sektor mellan radierna r och r + dr och vinklarna θ och θ + dθ har arean r dr dθ upp till en
term av ordning dr², och därför växer areaelementet med avståndet från origo. Själva omvandlingen står på sidan
om polära till kartesiska koordinater.
Ett andra exempel: x = u² − v², y = 2uv
I (u, v) = (1, 2) är derivatorna xu = 2u = 2, xv = −2v = −4, yu = 2v = 4 och
yv = 2u = 2. Då är J = 2 · 2 − (−4) · 4 = 4 + 16 = 20. Allmänt har den här avbildningen J = 4(u² + v²).
Ett tredje exempel: en spegling, och en avbildning som plattar ut
Byter man plats på variablerna, x = v och y = u, blir xu = 0, xv = 1, yu = 1 och yv = 0, så
J = 0 − 1 = −1: arean bevaras (|J| = 1) och orienteringen vänds. Avbildningen x = y = u + v har alla fyra
derivatorna lika med 1, så J = 1 − 1 = 0: hela planet skickas på en linje.
Vanliga misstag
- Att para ihop produkterna efter bokstav. J = xu yv − xv yu: x med u och y med v på huvuddiagonalen. Produkten
xu yu − xv yv ger ett tal som ser rimligt ut men inte är J.
- Att tappa beloppet i en integral. Areafaktorn är |J|, och ett negativt J gör inte en area negativ.
- Att invertera fel avbildning. ∂(x, y)/∂(u, v) och ∂(u, v)/∂(x, y) är varandras inverser, och en integral behöver
den som går från de nya variablerna till de gamla.
- Att glömma r i polära koordinater. dA = r dr dθ, inte dr dθ.
Vanliga frågor
Är det en matris eller ett tal?
Jacobimatrisen är 2×2-tabellen av de fyra derivatorna. Funktionaldeterminanten, också kallad Jacobideterminanten,
är dess determinant, ett enda tal i varje punkt.
Varför beloppet?
En area är inte negativ. Tecknet på J anger orienteringen, och faktorn som skalar area är dess storlek |J|.
Fungerar det för tre variabler?
Ja, med en 3×3-determinant av nio derivator, som skalar volym. Kortet på den här sidan gäller två.