Ekvationen och de tre fallen
- y″ + ay′ + by = 0
Ansätt y = e^(rx). Det ger den karakteristiska ekvationen r² + ar + b = 0, som på engelska heter characteristic equation eller auxiliary equation. Tecknet på dess diskriminant a² − 4b väljer raden i den allmänna lösningen ovan: två reella rötter r₁ ≠ r₂, komplexa rötter α ± βi eller en dubbelrot r.
Exempel
y″ + 2y′ + 5y = 0: r² + 2r + 5 = 0 ger r = −1 ± 2i, så α = −1 och β = 2:
y = e^(−x)(C₁ cos 2x + C₂ sin 2x)
y″ − y′ − 6y = 0: r² − r − 6 = 0 ger r = 3 och r = −2, så y = C₁e^(3x) + C₂e^(−2x).
y″ + 4y′ + 4y = 0: r² + 4r + 4 = 0 ger dubbelroten r = −2, så y = (C₁ + C₂x)e^(−2x).
Begynnelsevillkoren bestämmer konstanterna
y″ + 2y′ + 5y = 0 med y(0) = 1 och y′(0) = 1. Ur lösningen ovan är y(0) = C₁ = 1, och y′ = e^(−x)((−C₁ + 2C₂) cos 2x + (−C₂ − 2C₁) sin 2x) ger y′(0) = −1 + 2C₂ = 1, så C₂ = 1: y = e^(−x)(cos 2x + sin 2x). En dämpad svängning: faktorn e^(−x) krymper och sinus-cosinus-delen svänger.
Gå vidare
- Första ordningen, samma idé med en rot: linjär differentialekvation av första ordningen och y′ = ky.
- Med ett högerled f(x) i stället för 0: inhomogen linjär differentialekvation, y = yₕ + yₚ.
- Rötterna när diskriminanten är negativ: andragradsekvation med komplexa rötter.
Vanliga misstag
- Att stanna vid e^((α ± βi)x). Det komplexa fallet skrivs om till cosinus och sinus.
- Att glömma x:et i dubbelrotsfallet. C₁e^(rx) + C₂e^(rx) är en enda lösning, inte två.
- Att ta med i:et i lösningen. β står i cos βx och sin βx, utan i.
Vanliga frågor
Varför fungerar ansatsen y = e^(rx)?
För att derivatan av e^(rx) är r · e^(rx): varje term i ekvationen blir en konstant gånger samma e^(rx),
och kvar står r² + ar + b = 0.
Var kommer cosinus och sinus ifrån?
Ur e^((α + βi)x) = e^(αx)(cos βx + i sin βx), Eulers formel. Real- och imaginärdelen är var sin reell
lösning, och de två tillsammans spänner upp alla.