fx och fy är de partiella derivatorna i
punkten (a, b), och dx och dy är ändringarna i x och y. Kortet tar de två derivatorna och de två stegen och ger df.
Det är tangentplanets ändring mellan (a, b)
och (a + dx, b + dy), så df är också z − f(a, b) på planet.
Gäller som skattning av ändringen Δf = f(a + dx, b + dy) − f(a, b) när f är differentierbar i (a, b): då är
Δf − df litet jämfört med stegets längd √(dx² + dy²), så skattningens fel avtar snabbare än steget självt. Om f har
kontinuerliga partiella derivator nära (a, b) är f differentierbar där. Att de två derivatorna finns i (a, b)
räcker inte.
Räkneexempel: x²y i (2, 3)
- Derivatorna: fx = 2xy = 12 och fy = x² = 4 i (2, 3).
- Stegen dx = 0,1 och dy = −0,05.
- df = 12 · 0,1 + 4 · (−0,05) = 1,2 − 0,2 = 1,0.
Den verkliga ändringen är Δf = 2,1² · 2,95 − 12 = 13,0095 − 12 = 1,0095. Differentialen är 0,0095 för låg, vilket är
vad utvecklingen av (2 + dx)²(3 + dy) lämnar utanför: 3dx² + 4 dx dy + dx² dy, termer av andra och tredje ordningen i stegen.
När derivatorna finns och differentialen ändå är fel
Låt f(x, y) = xy/(x² + y²) med f(0, 0) = 0. Längs axlarna är f lika med 0, så båda partiella derivatorna i origo
är 0, och formeln ger df = 0 för varje steg. Men f(h, h) = 1/2 för varje h ≠ 0, så den verkliga ändringen längs
diagonalen är 1/2, hur kort steget än är. f är inte ens kontinuerlig i origo, alltså inte differentierbar där, och
df skattar ingenting.
Differential eller ändring
- Δf är ändringen i f själv, för ett ändligt steg.
- df är ändringen längs tangentplanet, delen av första ordningen.
- dx och dy är fria steg. De är inte de partiella derivatorna och tas inte fram ur f.
Med dx och dy som mätfel är summan |fx| |dx| + |fy| |dy| formeln för
felfortplantning, med tecknen borttagna för att få
värsta fallet. Skriven för en variabel är df = f′(x) dx linjäriseringen.
Vanliga misstag
- Att läsa df som Δf. De stämmer bara till första ordningen.
- Att ta derivatorna i slutpunkten. De hör till (a, b), där steget börjar.
- Att se “derivatorna finns” som tillräckligt. Exemplet ovan har båda och ingen skattning.
- Att blanda ihop stegen. fx hör till dx och fy till dy.
Se även: kedjeregeln med två parametrar,
riktningsderivata.