Hoppa till innehållet
LoveToCalc

Definition — vad betyder det?

Linjär differentialekvation av första ordningen

y′ + ay = f(x) löses genom att multiplicera med e^(ax): vänsterledet blir derivatan av en produkt, och en integrering ger y.

På engelska: First-order linear differential equation

y′(x)+ay(x)=f(x)

Allmän lösning

y=e(−a)x(∫eaxf(x)dx+C)

C är en godtycklig konstant.

x
Variabeln
a
Den konstanta koefficienten framför y

Vad formeln säger

y′ + ay = f(x)

Gäller när a är en konstant och f är kontinuerlig på ett intervall.

En linjär differentialekvation av första ordningen med konstant koefficient a. Första ordningen eftersom bara y′ förekommer, linjär eftersom y och y′ står för sig själva, aldrig i kvadrat eller inuti en funktion. f(x) är en funktion av x. Med f(x) = 0 är det y′ = ky med k = −a.

Metoden är den integrerande faktorn e^(ax), på engelska integrating factor. Multiplicera båda leden med den:

e^(ax)y′ + a·e^(ax)y = e^(ax)f(x)

Vänsterledet är nu det som produktregeln ger för derivatan av e^(ax)·y. Alltså

D(e^(ax)·y) = e^(ax)f(x), e^(ax)·y = ∫ e^(ax)f(x) dx + C, y = e^(−ax)(∫ e^(ax)f(x) dx + C)

Räkneexempel

Lös y′ + 2y = 4x med y(0) = 2.

  1. Den integrerande faktorn är e^(2x). Multiplicerat: D(e^(2x)y) = 4x·e^(2x).
  2. Integrera (partiell integration): e^(2x)y = 2x·e^(2x) − e^(2x) + C.
  3. Dela med e^(2x): y = 2x − 1 + C·e^(−2x).
  4. Villkoret: y(0) = −1 + C = 2, så C = 3, och y = 2x − 1 + 3e^(−2x).

Kontroll: y′ = 2 − 6e^(−2x), och y′ + 2y = 2 − 6e^(−2x) + 4x − 2 + 6e^(−2x) = 4x. Rätt.

C som också ska delas

Ett vanligt misstag sitter i steg 3. Konstanten lades till innan vi delade med e^(2x), så den delas också: C·e^(−2x), inte C. Den som skriver y = 2x − 1 + C får något som ser ut som en lösningsmängd men inte är det — y′ + 2y blir då 4x + 2C, vilket bara är 4x när C = 0.

Ett andra exempel: avsvalning

Kaffe på 90 °C i ett rum på 20 °C svalnar enligt Newtons avsvalningslag, T′ = −0,1(T − 20), med t i minuter. På standardform: T′ + 0,1T = 2.

Den integrerande faktorn e^(0,1t) ger D(e^(0,1t)T) = 2e^(0,1t), så e^(0,1t)T = 20e^(0,1t) + C och T = 20 + C·e^(−0,1t). Med T(0) = 90 blir C = 70. Efter 10 minuter: T = 20 + 70e^(−1) ≈ 45,8 °C.

Det konstanta högerledet ger en konstant partikulärlösning, T = 20, temperaturen kaffet närmar sig.

Den andra vägen: homogen lösning plus partikulärlösning

I gymnasiet löses samma ekvation utan integrerande faktor: den allmänna lösningen är lösningen till y′ + ay = 0, alltså C·e^(−ax), plus en lösning till hela ekvationen, som man hittar genom att ansätta dess form.

f(x) Ansats för partikulärlösningen
en konstant y = A
ett polynom av grad n ett polynom av grad n
e^(bx), b ≠ −a y = A·e^(bx)
sin bx eller cos bx y = A sin bx + B cos bx

För y′ + 2y = 4x: ansätt y = Ax + B. A + 2(Ax + B) = 4x ger A = 2 och B = −1, och med den homogena delen blir y = 2x − 1 + C·e^(−2x) — samma svar som ovan.

När a beror på x

y′ + a(x)·y = f(x) löses på samma sätt, med faktorn e^(∫a(x) dx) i stället för e^(ax). Produktregeln gör fortfarande vänsterledet till derivatan av e^(∫a dx)·y.

Vanliga misstag

Vanliga frågor

Varför fungerar den integrerande faktorn? För att derivatan av e^(ax) är a·e^(ax). Multipliceras y′ + ay med e^(ax) uppstår exakt de två termer som produktregeln ger för derivatan av e^(ax)y, så vänsterledet blir en enda derivata som kan integreras.

Integrerande faktor eller ansats — vilken ska jag använda? Ansatsen går fortare när f(x) är ett polynom, en exponentialfunktion eller en sinus, och det är metoden gymnasiet lär ut. Den integrerande faktorn fungerar för varje f(x) vars integral du kan ta fram, och när koefficienten varierar med x.

Laplacetabell

Tabell

Laplacetabell
f(t)F(s)Gäller närNamn
Transformpar
11ss > 0Konstant
tnn!sn+1s > 0Potens (n = 0, 1, 2, …)
eat1s−as > aExponentialfunktion
sin(ωt)ωs²+ω²s > 0Sinus
cos(ωt)ss²+ω²s > 0Cosinus
eat sin(ωt)ω(s−a)²+ω²s > aDämpad sinus
eat cos(ωt)s−a(s−a)²+ω²s > aDämpad cosinus
teat1(s−a)²s > aLinjär gånger exponential
tneatn!(s−a)n+1s > aPotens gånger exponential
eat−e−at2as²−a²s > |a|Sinus hyperbolicus
eat+e−at2ss²−a²s > |a|Cosinus hyperbolicus
1,t≥a0,annarse−asss > 0Enhetssteg u(t − a), a ≥ 0
δ(t−a)e−asalla sEnhetsimpuls (diracdelta), a ≥ 0
Räkneregler
αf(t)+βg(t)αF(s)+βG(s)där F och G båda finnsLinjäritet
eatf(t)F(s−a)där F(s − a) finnsFörskjutning i s
u(t−a)f(t−a)e−asF(s)där F finnsFörskjutning i t, a ≥ 0
f′(t)sF(s)−f(0)där F finnsFörsta derivatan
f″(t)s²F(s)−sf(0)−f′(0)där F finnsAndra derivatan
tf(t)−F′(s)där F finnsMultiplikation med t
∫0tf(τ)dτF(s)sdär F finns och s > 0Integration
∫0tf(τ)g(t−τ)dτF(s)G(s)där F och G båda finnsFaltning

Senast granskad 6 oktober 2026 ·Så granskas sidorna

Kurser där formeln ingår

DifferentialkalkylAlla formler