Nära (a, b) approximeras f(x, y) av f(a, b) + ∂f/∂x·h + ∂f/∂y·k + ½(∂²f/∂x²·h² + 2·∂²f/∂x∂y·h·k + ∂²f/∂y²·k²), med h = x − a och k = y − b: tangentplanet plus andra ordningens termer.
Lös ut
P2=5,0625
P 2 är lika med ((4 plus (12 gånger (1,1 minus 1))) plus (4 gånger (1,95 minus 2))) plus ((((24 gånger (1,1 minus 1) i kvadrat) plus ((2 gånger 12) gånger ((1,1 minus 1) gånger (1,95 minus 2)))) plus (2 gånger (1,95 minus 2) i kvadrat)) delat med 2), är lika med ((4 plus (12 gånger 0,1)) plus (4 gånger (−0,05))) plus ((((24 gånger 0,1 i kvadrat) plus (24 gånger (0,1 gånger (−0,05)))) plus (2 gånger (−0,05) i kvadrat)) delat med 2), är lika med ((4 plus 1,2) plus (−0,2)) plus ((((24 gånger 0,01) plus (24 gånger (−0,005))) plus (2 gånger 0,0025)) delat med 2), är lika med (5,2 plus (−0,2)) plus (((0,24 plus (−0,12)) plus 0,005) delat med 2), är lika med 5 plus ((0,12 plus 0,005) delat med 2), är lika med 5 plus (0,125 delat med 2), är lika med 5 plus 0,0625, är lika med 5,0625
P2(x, y) = f(a, b) + fx · h + fy · k + ½ (fxx · h² + 2fxy · h · k + fyy · k²)
Här är h = x − a och k = y − b stegen från utvecklingspunkten, och alla sex tal, f(a, b), de två första
partiella derivatorna och de tre andra, tas i (a, b). I många svenska böcker skrivs de f′x och
f″xx. De tre första termerna är tangentplanet.
Kortet tar de sex talen, utvecklingspunkten (a, b) och punkten (x, y), och ger P2. Längs en linje där
y är kvar på b är k lika med 0 och formeln är
Taylorpolynomet av grad 2 i en variabel.
Korstermen har en 2:a eftersom fxy står för två blandade derivator, fxy och fyx, som är lika när de är
kontinuerliga (blandade partiella derivator).
Andra ordningens del är den kvadratiska formen av Hessianen, matrisen av andraderivator, i steget (h, k); se
kvadratisk form.
Gäller när f har kontinuerliga andra partiella derivator nära (a, b) och (x, y) ligger nära (a, b). Felet är då
litet jämfört med kvadraten på avståndet, och med kontinuerliga tredje derivator är det högst en konstant gånger kuben på avståndet.
Räkneexempel: x³y² nära (1, 2)
För f(x, y) = x³y² är talen i (1, 2) f = 4, fx = 3x²y² = 12, fy = 2x³y = 4,
fxx = 6xy² = 24, fxy = 6x²y = 12 och fyy = 2x³ = 2. Avläst i (1,1; 1,95) är stegen
h = 0,1 och k = −0,05, och polynomet blir 5,0625:
Första ordningen: 4 + 12 · 0,1 + 4 · (−0,05) = 5.
Andra ordningen: ½ (24 · 0,01 + 2 · 12 · 0,1 · (−0,05) + 2 · 0,0025) = ½ (0,24 − 0,12 + 0,005) = 0,0625.
P2(1,1; 1,95) = 5 + 0,0625 = 5,0625
Funktionen själv är 1,1³ · 1,95² ≈ 5,0611. Tangentplanet missar med ungefär 0,061 och polynomet av andra ordningen med
ungefär 0,0014. Halveras båda stegen delas det kvarvarande felet med ungefär åtta.
Ett andra exempel: en funktion som är sitt eget polynom
För f(x, y) = xy kring (0, 0) är talen f = 0, fx = fy = 0, fxx = fyy = 0
och fxy = 1. Allt kommer från korstermen: P2 = ½ · 2 · 1 · h · k = hk, så
P2(3, 2) = 6, precis xy. En funktion som redan är ett polynom av högst grad två är lika med sitt polynom av
andra ordningen kring vilken punkt som helst, vilket är ett sätt att pröva formeln.
Vanliga misstag
Att utelämna 2:an på korstermen. Utan den har polynomet rätt värde och rätt lutningar i (a, b) men fel
krökning i varje riktning där x och y ändras samtidigt.
Att utelämna ½. Som på envariabelsidan kröker polynomet då dubbelt så mycket som f.
Att använda x och y i stället för stegen. Termerna använder x − a och y − b, inte x och y, om inte
utvecklingspunkten är (0, 0).
Att ta derivatorna i (x, y). Alla sex tal hör till utvecklingspunkten (a, b).
Att blanda ihop h² och k². fxx hör till (x − a)² och fyy till (y − b)².
Vanliga frågor
Hur skiljer det sig från tangentplanet?
Tangentplanet har rätt värde och rätt lutningar i (a, b). Polynomet på den här sidan har dessutom rätt
krökning i varje riktning, så det håller sig nära ytan över ett större område.
Vad används det till?
I en stationär punkt är första ordningens termer 0 och bara andra ordningens del finns kvar, och det är
därför andraderivatatestet för två variabler
klassificerar punkten med Hessianens determinant.
Finns det en term av tredje ordningen?
Ja, med tredjederivatorna fxxx, fxxy, fxyy och fyyy och koefficienterna
1, 3, 3, 1 genom 6. Den här sidan stannar vid grad 2.
Söker du en annan bokstav? Formeln löst ut för var och en
Kopiera koden och klistra in den där formelkortet ska ligga. Det laddas från lovetocalc.com och håller sig uppdaterat av sig självt – det enda vi ber om är att raden med länken följer med.