Testet
En stationär punkt till f(x, y) är en punkt där båda första partiella derivatorna är 0, alltså där
gradienten är nollvektorn: fx = 0 och fy = 0. Testet tittar sedan på
med alla tre andra partiella derivatorna tagna i den punkten. I många svenska böcker skrivs de f″xx, f″xy och f″yy.
D är determinanten av Hessianen, matrisen av andraderivator. Kortet tar de tre talen, ger D och säger vad det betyder för en stationär punkt.
| D |
fxx |
Den stationära punkten är |
| D > 0 |
fxx > 0 |
ett lokalt minimum |
| D > 0 |
fxx < 0 |
ett lokalt maximum |
| D < 0 |
vilket tecken som helst |
en sadelpunkt |
| D = 0 |
vilket tecken som helst |
inte avgjord av testet |
Gäller när f har kontinuerliga andra partiella derivator nära punkten, så att fxy = fyx
(blandade partiella derivator), och punkten är stationär.
I en punkt där gradienten inte är 0 är D fortfarande ett tal, och det säger ingenting om extremvärden.
Varför det fungerar: kring en stationär punkt är första ordningens termer i
Taylorpolynomet i två variabler lika med 0, så
f(x, y) − f(a, b) är ungefär ½(fxxh² + 2fxyhk + fyyk²). Det är en
kvadratisk form med a = fxx, b = fxy och
c = fyy. Den är positivt definit, så f växer i alla riktningar, precis när fxx > 0 och
D > 0, och den tar båda tecknen precis när D < 0. Med D > 0 är produkten fxx fyy positiv, så
fyy har samma tecken som fxx och kan användas i dess ställe.
Räkneexempel: x³ + y³ − 3xy
De första derivatorna är fx = 3x² − 3y och fy = 3y² − 3x. Den första ger y = x², och insatt i den andra
får man 3x⁴ − 3x = 3x(x³ − 1) = 0, så x = 0 eller x = 1: de stationära punkterna är (0, 0) och (1, 1).
Andraderivatorna är fxx = 6x, fyy = 6y och fxy = −3.
- I (1, 1): fxx = 6, fyy = 6 och fxy = −3, så D = 6 · 6 − (−3)² = 36 − 9 = 27. D > 0 och
fxx > 0: ett lokalt minimum, med f(1, 1) = −1.
- I (0, 0): fxx = fyy = 0, så D = 0 − 9 = −9. D < 0: en sadelpunkt. Längs y = x är funktionen
2x³ − 3x², som är negativ nära 0 (för 0 < |x| < 1,5); längs y = −x är den 3x², som är positiv.
Ett andra exempel: ett maximum
För f(x, y) = −x² − xy − y² försvinner de första derivatorna −2x − y och −x − 2y bara tillsammans i (0, 0). Där är
fxx = −2, fxy = −1 och fyy = −2, så D = 4 − 1 = 3. D > 0 och fxx < 0: ett lokalt maximum.
När D = 0
Testet avgör inte. I origo har f = x⁴ + y⁴ alla andraderivator 0, så D = 0, och den har ett minimum där.
f = −x⁴ − y⁴ har också D = 0 och har ett maximum, och f = x⁴ − y⁴ har D = 0 och en sadelpunkt. En annan metod behövs:
tecknet på f längs kurvor genom punkten, eller högre derivator.
Vanliga misstag
- Att dra slutsats av D > 0 ensamt. D > 0 gäller för både minimum och maximum. Tecknet på fxx skiljer dem åt.
- Att inte kvadrera den blandade derivatan. D använder fxy². Med fxx = 2, fxy = −3 och fyy = 5 är D = 10 − 9 = 1, inte 10 + 3.
- Att använda testet där gradienten inte är 0. Lös först fx = 0 och fy = 0.
- Att läsa D = 0 som “inget extremvärde”. Det betyder att testet inte avgör.
- Att bara hitta det inre. På ett slutet och begränsat område kan största och minsta värdet också ligga på
randen, som det här testet inte tittar på; se Lagranges multiplikatormetod för en randkurva.
Vanliga frågor
Hur hänger det ihop med testet i en variabel?
För f(x) är testet tecknet på f″ i en stationär punkt; se
andraderivatatestet. I två variabler blir det enda
talet f″ Hessianen, och teckenfrågan blir om matrisen är positivt definit, negativt definit eller indefinit.
Vad är en sadelpunkt?
En stationär punkt som varken är minimum eller maximum: f växer i vissa riktningar och avtar i andra, som ytan på
en sadel eller ett bergspass.
Heter D något annat i andra böcker?
Ja. Böcker skriver det D, Δ eller det H, där H är Hessianen. Det är samma tal.