- Fx(x − a) + Fy(y − b) + Fz(z − c) = 0
Ytan ges som F(x, y, z) = k, en nivåyta till F,
och (a, b, c) är en punkt på den. Fx, Fy och Fz är de
partiella derivatorna av F i (a, b, c), och
tillsammans är de gradienten ∇F(a, b, c). Ekvationen säger att
vektorn från (a, b, c) till (x, y, z) är vinkelrät mot ∇F, vilket gör ∇F till normal för
planet. Kortet tar de tre derivatorna, punkten (a, b, c) och
två av x, y, z, och ger den tredje.
Gäller när F har kontinuerliga partiella derivator nära (a, b, c) och ∇F(a, b, c) ≠ 0. Punkten måste ligga på ytan:
F(a, b, c) = k.
Räkneexempel: x² + y² + z² = 14 i (1, 2, 3)
- På ytan: 1 + 4 + 9 = 14.
- Gradienten: ∇F = (2x, 2y, 2z) = (2, 4, 6).
- Planet: 2(x − 1) + 4(y − 2) + 6(z − 3) = 0, som förenklas till x + 2y + 3z = 14.
- I (x, y) = (2, 0): 2 · 1 + 4 · (−2) + 6(z − 3) = 0, så z = 4.
En graf är en nivåyta
För z = f(x, y), sätt F(x, y, z) = f(x, y) − z, så att ytan är F = 0 och ∇F = (fx, fy, −1). Formeln blir
fx(x − a) + fy(y − b) − (z − c) = 0, alltså
tangentplanet z = f(a, b) + fx(x − a) + fy(y − b).
För z = x² + y² i (1, 2, 5) är gradienten (2, 4, −1) och planet z = 5 + 2(x − 1) + 4(y − 2).
Där det brister
- I en punkt där ∇F = 0 säger formeln 0 = 0 och ger inget plan. Konen x² + y² − z² = 0 har ∇F = (0, 0, 0) i origo,
där konen har en spets och inget tangentplan.
- Med Fz = 0 är planet lodrätt, så z går inte att lösa ut. Kortet säger det, och då kan i stället x eller y lösas
ut, om dess derivata inte är 0.
Vanliga misstag
- Att ta derivatorna i (x, y, z) i stället för (a, b, c). Derivatorna är tal, tagna i tangeringspunkten.
- En punkt som inte ligger på ytan. Kontrollera F(a, b, c) = k först.
- Att blanda ihop faktorerna. Fx hör till x − a, Fy till y − b och Fz till z − c.
Se även: riktningsderivata,
implicit derivering.