Regeln i ord
Att derivera en potens av x går i två steg, och de går alltid i samma ordning:
- Flytta ner exponenten som en faktor framför.
- Minska exponenten med ett.
x⁵ blir alltså 5x⁴. x² blir 2x. x blir 1, eftersom x är x¹ och 1·x⁰ = 1.
Tillsammans med deriveringsregeln för summor räcker den för att derivera vilket polynom som helst.
Räkneexempel
| Funktion | Exponenten ner | Ett av exponenten | Derivata |
|---|---|---|---|
| x³ | 3·x³ | 3·x² | 3x² |
| x⁷ | 7·x⁷ | 7·x⁶ | 7x⁶ |
| x | 1·x¹ | 1·x⁰ | 1 |
| x⁻² | −2·x⁻² | −2·x⁻³ | −2x⁻³ |
| √x = x^(1/2) | ½·x^(1/2) | ½·x^(−1/2) | 1/(2√x) |
Med en konstant framför. Konstanten följer bara med: derivatan av 4x³ är 4·3x² = 12x². Talet framför deriveras inte, det multipliceras.
En konstant ensam. Derivatan av 7 är 0. Ett tal som inte ändrar sig har ingen förändringshastighet, och det stämmer med regeln: 7 = 7x⁰, och 0·7x⁻¹ = 0.
Varför den ser ut så
Ta derivatans definition på x² och räkna ut kvoten för ett litet steg h:
((x + h)² − x²) / h = (x² + 2xh + h² − x²) / h = (2xh + h²) / h = 2x + h
När h krymper mot noll försvinner den sista termen och kvar står 2x, vilket är precis vad regeln säger. Samma räkning på x³ ger 3x² + 3xh + h², och samma sak händer: allt som innehåller h försvinner. Faktorn n kommer från att kvadreringsregeln och dess släktingar alltid lämnar exakt n stycken likadana termer med en h i.
Negativa exponenter och rötter
Regeln gäller för alla reella exponenter, inte bara de positiva heltalen, så länge x ligger där potensen är definierad: x ≠ 0 för negativa exponenter och x > 0 för exponenter som inte är heltal. Knepet är att skriva om uttrycket som en potens först:
- 1/x = x⁻¹, som deriveras till −1·x⁻² = −1/x²
- 1/x³ = x⁻³, som deriveras till −3x⁻⁴ = −3/x⁴
- √x = x^(1/2), som deriveras till ½x^(−1/2) = 1/(2√x)
- ∛x = x^(1/3), som deriveras till ⅓x^(−2/3)
Det är samma två steg varje gång. Det enda som är nytt är att skriva om bråket eller roten som en potens innan man börjar.
Vanliga misstag
- Att glömma minska exponenten. x⁴ blir 4x³, inte 4x⁴. Båda stegen, varje gång.
- Att derivera konstanten framför. Derivatan av 5x² är 10x, inte 10. Femman är en faktor, inte en term.
- Att tro att exponenten blir mindre i absolut mening. x⁻² blir −2x⁻³. Exponenten −3 är lägre än −2, även om den ser större ut.
- Att använda regeln på 2ˣ. Här är x exponenten och inte basen, och då gäller en helt annan regel. Potensregeln kräver att exponenten är konstant.
Vanliga frågor
Gäller regeln för x upphöjt till noll?
Ja, och den ger rätt svar. x⁰ = 1 är en konstant, och regeln ger 0·x⁻¹ = 0 — derivatan av en konstant.
Vad händer om exponenten är en bokstav?
Ingenting särskilt, så länge bokstaven inte är x. Derivatan av xⁿ är n·xⁿ⁻¹ oavsett vad n är, eftersom
n behandlas som ett tal. Det är så formeln på den här sidan är skriven.
Varför heter den potensregeln och inte exponentregeln?
För att det är potensen xⁿ som deriveras. Regeln för exponentialfunktionen — där x sitter i
exponenten — är en annan, och den ser helt annorlunda ut.

