Så använder du kalkylatorn
- Skriv funktionen som du skriver på en miniräknare:
x^3 - 4x,sin(x),ln(2x),sqrt(x),x*e^x. Underförstådd multiplikation fungerar, så2xoch3(x + 1)går bra. - Derivatan visas medan du skriver, tillsammans med andraderivatan.
- Fyll i I punkten x = för att få f(x), f′(x) och f″(x) som tal där. Punkten får vara ett uttryck i
sig:
pi/2,1/3,2^10. - Deriverar du med avseende på något annat än
x? Byt bokstav i Derivera med avseende på. Alla andra bokstäver behandlas då som konstanter: d/dt ava t²är2at. - Adressfältet innehåller funktionen, så en länk eller ett bokmärke tar fram den igen — och skickar den vidare precis som du lämnade den.
Vilka regler som används
| Det du skriver | Regel | Derivata |
|---|---|---|
x^n |
Potensregeln | n·xⁿ⁻¹ |
f + g, f - g |
Summaregeln | f′ ± g′ |
f*g |
Produktregeln | f′g + fg′ |
f/g |
Kvotregeln | (f′g − fg′) / g² |
sin(2x) |
Kedjeregeln | 2·cos(2x) |
sqrt(x), root(x, 3) |
Roten som potens | 1 / (2√x), 1 / (3∛x²) |
ln(x), log(x), log(x, b) |
Logaritmer | 1/x, 1/(x·ln 10), 1/(x·ln b) |
e^x, 2^x |
Exponentialfunktioner | eˣ, 2ˣ·ln 2 |
sin, cos, tan |
Trigonometri, i radianer | cos x, −sin x, 1/cos²x |
Konstanter deriveras till noll, och därför har x^3 - 4x + 7 och x^3 - 4x samma derivata.
Räkneexempel
Ett polynom. x^3 - 4x deriveras term för term: potensregeln gör x³ till 3x², och derivatan av
−4x är −4. Alltså är f′(x) = 3x² − 4. I x = 2 blir det 8, så kurvan stiger där. Andraderivatan, 6x, är
12 i samma punkt: kurvan böjer dessutom uppåt.
En produkt. x*e^x kräver produktregeln: derivatan av x gånger eˣ, plus x gånger derivatan av eˣ.
Båda termerna innehåller eˣ, så f′(x) = eˣ + x·eˣ.
Inuti en annan funktion. ln(2x) är kedjeregeln: derivatan av ln är ett genom argumentet, gånger
argumentets derivata, som är 2. Det ger 2/(2x) — och eftersom tvåorna tar ut varandra, 1/x.
Derivatan av ln(kx) är 1/x för varje konstant k, vilket är värt att komma ihåg.
Vad derivatan används till
Derivatan är kurvans lutning i en punkt, och just den tanken är skälet till att den dyker upp överallt:
- f′(x) = 0 markerar ett maximum, ett minimum eller en terrasspunkt. Andraderivatan avgör ofta vilket: negativ betyder maximum, positiv betyder minimum, och noll lämnar frågan öppen.
- f′(x) > 0 betyder att funktionen växer där, f′(x) < 0 att den avtar.
- Tangentens ekvation i x = a är y = f(a) + f′(a)·(x − a), och det är vad de tre talen i punkten är till för.
- I fysiken är derivatan av läget hastigheten och derivatan av hastigheten accelerationen — samma funktion deriverad två gånger, vilket är varför andraderivatan visas här också.
Vägen tillbaka, från derivatan till funktionen, är att integrera. Den tar integralkalkylatorn hand om, med samma sätt att skriva funktionen.
Vanliga frågor
Visar den stegen?
Inte än. Den tillämpar reglerna och förenklar svaret, men skriver inte ut vilken regel den använde
var. Tabellen ovan namnger regeln för varje typ av uttryck, och räkneexemplen följer tre av dem för
hand.
Varför räknas vinklar i radianer?
Därför att derivatan av sin x är cos x bara i radianer. I grader hade den varit (π/180)·cos x, vilket
är sant men inte det någon frågar en derivatakalkylator om. Vill du ha trigonometri i grader finns
den vetenskapliga miniräknaren.
Vad kan den inte derivera?
Absolutbelopp, avrundning, fakultet, permutationer och kombinationer samt statistik. Sådant går att
räkna ut men inte att skriva som en formel den här sidan kan derivera, så den säger det vid namn i
stället för att tyst hoppa över det. Den tar också en variabel i taget: ingen partiell eller implicit
derivering.
Kan jag skriva y = x^2 i stället för bara x^2?
Ja. Namnet plockas bort och funktionen till höger deriveras, eftersom det är så en lärobok skriver
det.
Varför är derivatan av en konstant noll?
Derivatan mäter hur snabbt värdet ändras. En konstant ändras aldrig, så dess förändringstakt är noll
— och därför går en konstant inte att få tillbaka ur en derivata, vilket är varifrån +C vid
integrering kommer.