Vad formeln säger
- P(X = k) = C(K, k) · C(N − K, n − k) / C(N, n)
N är hela populationens storlek, K hur många av dem som räknas som lyckade, n hur många du drar och
k hur många lyckade du vill ha bland dem. C(n, k) är antalet kombinationer,
n! / (k! · (n − k)!).
Varför det stämmer
Varje uppsättning om n ur N är lika sannolik, och det finns C(N, n) sådana. De gynnsamma väljer k av de K lyckade och resterande n − k bland de N − K övriga: C(K, k) · C(N − K, n − k) sätt. Sannolikheten är gynnsamma genom alla.
Räkneexempel
Ett litet parti. Tio delar, fyra av dem felaktiga. Dra tre. Chansen för exakt två felaktiga:
- P = C(4, 2) · C(6, 1) / C(10, 3) = 6 · 6 / 120 = 0,3
Två ess. Fem kort ur en kortlek med 52 kort, varav fyra ess:
- P = C(4, 2) · C(48, 3) / C(52, 5) = 6 · 17 296 / 2 598 960 ≈ 0,040
Ett lotteri. Sju nummer dras av 35 och du har valt sju. Chansen för exakt fyra rätt:
- P = C(7, 4) · C(28, 3) / C(35, 7) = 35 · 3 276 / 6 724 520 ≈ 0,017
Alla sju rätt är 1 / 6 724 520.
Hypergeometrisk eller binomial?
Binomialfördelningen förutsätter att varje dragning har samma sannolikhet, vilket stämmer när du lägger tillbaka det du drog. Utan återläggning flyttar sig sannolikheten vid varje dragning. När populationen är stor och urvalet litet är förskjutningen liten, och binomialfördelningen blir en bra approximation. Väntevärdet är detsamma i båda, n · K / N; den hypergeometriska har mindre varians när mer än ett föremål dras.
Vanliga frågor
Varför spelar ordningen i dragningen ingen roll?
Kombinationer räknar mängder, inte följder. Att räkna ordnade dragningar skulle multiplicera både de
gynnsamma och alla med samma n!, som tar ut sig.

