Regeln
- (a + b)(a − b) = a² − b²
Två parenteser med samma två tal, ett plus i den ena och ett minus i den andra. Sådana parenteser kallas konjugat, och det är därför regeln heter som den gör.
Resultatet har bara två termer. De två andra kvadreringsreglerna ger tre.
Varför mittentermerna försvinner
Multiplicera ut:
(a + b)(a − b) = a² − ab + ba − b²
Mittentermerna är −ab och +ba. Det är samma tal med olika tecken, så de tar ut varandra och blir noll:
(a + b)(a − b) = a² − b²
Jämför med de två andra reglerna, där mittentermerna i stället förstärker varandra:
| Uttryck | Mittentermer | Resultat |
|---|---|---|
| (a + b)² | +ab och +ba | a² + 2ab + b² |
| (a − b)² | −ab och −ba | a² − 2ab + b² |
| (a + b)(a − b) | −ab och +ba | a² − b² |
Att faktorisera med den
Baklänges är regeln ett verktyg: varje differens av två kvadrater går att dela upp i två faktorer.
- x² − 9 = (x + 3)(x − 3)
- 4y² − 25 = (2y + 5)(2y − 5)
- x² − 1 = (x + 1)(x − 1)
Det är ofta första steget när ett bråk ska förkortas eller en andragradsekvation ska lösas utan formel.
Huvudräkning
Regeln gör vissa multiplikationer enkla att göra i huvudet. Leta efter två tal som ligger lika långt från ett jämnt tal:
98 · 102 = (100 − 2)(100 + 2) = 10 000 − 4 = 9 996
47 · 53 = (50 − 3)(50 + 3) = 2 500 − 9 = 2 491
19 · 21 = (20 − 1)(20 + 1) = 400 − 1 = 399
Vanliga misstag
- Att tro att a² + b² också går att faktorisera. Det gör den inte, inte med reella tal. Bara differensen av två kvadrater delar upp sig.
- Att glömma kvadrera koefficienten. 4y² − 25 är (2y)² − 5², alltså (2y + 5)(2y − 5) — inte (4y + 5)(4y − 5).
- Att blanda ihop den med kvadreringsreglerna. Här står två olika parenteser bredvid varandra. Står samma parentes två gånger är det kvadraten på en summa eller på en differens som gäller.
Vanliga frågor
Spelar ordningen på parenteserna roll?
Nej. (a − b)(a + b) ger samma sak — multiplikation är kommutativ. Resultatet skrivs ändå som
a² − b², med kvadraten på det tal som har plustecknet i båda parenteserna först.
Varför kallas det konjugat?
Konjugat betyder här “parvis förbundna”: a + b och a − b hör ihop som ett par och skiljer sig bara på
ett tecken. Samma ord används om komplexa tal av samma skäl.

