ΔTb är hur många grader högre lösningen kokar än det rena lösningsmedlet. i är van ’t Hoff-faktorn,
antalet partiklar varje formelenhet delar sig i. Kb är lösningsmedlets ebullioskopiska konstant i
°C·kg/mol, 0,512 för vatten, och m molaliteten: mol löst ämne per kilogram lösningsmedel.
Gäller för utspädda lösningar av ett ämne som inte själv förångas.
Vad den säger
En vätska kokar när dess ångtryck når det omgivande trycket. Enligt
Raoults lag sänker ett löst ämne ångtrycket, så lösningen
behöver högre temperatur för att komma dit. Skiftet beror bara på hur många partiklar som är lösta, inte på
vilka de är.
Räkneexempel
Standardvärdena. Socker i vatten, i = 1, vid m = 2 mol/kg: ΔTb = 1 · 0,512 · 2 ≈ 1,02 °C. Lösningen
kokar vid ungefär 101 °C.
Salt. NaCl ger två joner, i = 2. Vid m = 1 mol/kg: ΔTb = 2 · 0,512 · 1 ≈ 1,02 °C, samma skifte som
dubbelt så mycket socker.
Salt i pastavattnet. En matsked salt, ungefär 17 g eller 0,29 mol, i 3 kg vatten ger m ≈ 0,097 mol/kg
och ΔTb = 2 · 0,512 · 0,097 ≈ 0,1 °C. Saltet är för smakens skull.
Vanliga misstag
- Att använda koncentration i stället för molalitet. m är per kilogram lösningsmedel, inte per liter
lösning. Molaliteten ändras inte med temperaturen, och därför används den här.
- Att glömma i. Salter delar sig i joner, och varje jon räknas.
- Att ge kokpunkten i stället för ändringen. ΔTb läggs till lösningsmedlets kokpunkt.
Vanliga frågor
Hur används den för att bestämma en molmassa?
Lös en känd massa i en känd massa lösningsmedel och mät ΔTb. Då ger m = ΔTb / (i · Kb) antalet mol, och
massan delad med antalet mol ger molmassan.
Vad är motsvarigheten för fryspunkten?
Fryspunktssänkning, ΔTf = i · Kf · m, med vattnets
Kf = 1,86. Fryspunkten flyttar sig mer än kokpunkten.