ΔTf är hur många grader lägre lösningen fryser än det rena lösningsmedlet. i är van ’t Hoff-faktorn,
antalet partiklar varje formelenhet delar sig i. Kf är lösningsmedlets kryoskopiska konstant i
°C·kg/mol, 1,86 för vatten, och m molaliteten: mol löst ämne per kilogram lösningsmedel.
Fryspunktssänkning kallas också fryspunktsnedsättning.
Gäller för utspädda lösningar där bara lösningsmedlet fryser ut.
Vad den säger
Att frysa betyder att lösningsmedlets molekyler ordnar sig i en kristall. Lösta partiklar passar inte in i
den och sänker vätskans ångtryck, så kristallen bildas först vid lägre temperatur. Precis som vid
kokpunktsförhöjning spelar bara antalet partiklar
roll, men Kf för vatten är mer än tre gånger Kb, så fryspunkten flyttar sig mer.
Räkneexempel
Standardvärdena. Socker i vatten, i = 1, vid m = 2 mol/kg: ΔTf = 1 · 1,86 · 2 = 3,72 °C. Lösningen
fryser vid −3,72 °C.
Salt på vägen. NaCl, i = 2, vid m = 1 mol/kg: ΔTf = 2 · 1,86 · 1 = 3,72 °C. Ett kilo smältvatten med
58 g salt i håller sig flytande ner till ungefär −3,7 °C.
Kylarvätska. Etylenglykol delar sig inte, i = 1. För skydd ner till −20 °C: m = 20 / 1,86 ≈
10,8 mol/kg. Vid den styrkan är formeln bara en grov vägledning, eftersom den är gjord för utspädda
lösningar.
Vanliga misstag
- Att använda koncentration i stället för molalitet. m är per kilogram lösningsmedel.
- Att glömma i. CaCl₂ ger tre joner, så det sänker fryspunkten mer per mol än NaCl.
- Att sätta minustecken två gånger. ΔTf är positivt. Den nya fryspunkten är den gamla minus ΔTf.
Vanliga frågor
Varför smälter salt is?
Saltet löser sig i den tunna vattenfilmen på isen. Den lösningen har lägre fryspunkt än 0 °C, så vid till
exempel −3 °C förblir den flytande och äter sig in i isen. Vid sträng kyla skulle lösningen behöva bli för
stark, och saltningen slutar hjälpa.