ΔG° är reaktionens fria standardenergi enligt Gibbs i J/mol, R gaskonstanten 8,314 J/(mol·K), T
temperaturen i kelvin och K jämviktskonstanten vid
den temperaturen. Löst för K: K = e^(−ΔG°/RT).
Gäller vid den temperatur T som K hör till, med K räknat mot standardtillståndet, 1 mol/dm³ eller 1 bar.
Vad den säger
K över 1 ger ett negativt ΔG°: produkterna dominerar vid jämvikt. K under 1 ger ett positivt ΔG°:
reaktanterna dominerar. K = 1 är ΔG° = 0, och ingen sida är gynnad.
Sambandet är logaritmiskt, och därför ger måttliga energier stora konstanter. Vid rumstemperatur är varje
5,7 kJ/mol i ΔG° ytterligare en faktor tio i K.
Räkneexempel
Standardvärdena. K = 10 vid 298 K: ΔG° = −8,314 · 298 · ln 10 = −2 477,6 · 2,303 ≈ −5 705 J/mol,
eller −5,7 kJ/mol.
Från energi till konstant. En reaktion med ΔG° = −32 400 J/mol vid 298 K:
ln K = 32 400 / 2 477,6 ≈ 13,08, så K = e^13,08 ≈ 4,8 · 10⁵. Reaktionen går nästan fullständigt.
En konstant under ett. K = 0,01 vid 298 K: ΔG° = −2 477,6 · ln 0,01 = −2 477,6 · (−4,605) ≈
+11 410 J/mol. Positivt, och vid jämvikt finns mest reaktanter kvar.
Vanliga misstag
- Att tappa minustecknet. Utan det ser en reaktion som går fullständigt ut att inte gå alls.
- Att använda ΔG i stället för ΔG°. Formeln kräver standardvärdet. Det vanliga ΔG är noll vid jämvikt.
- Att blanda kJ och J. R är i J/(mol·K), så ΔG° måste vara i J/mol.
- Att använda lg. Det är den naturliga logaritmen. Med tiologaritmen blir det ΔG° = −2,303 · RT · lg K.
Vanliga frågor
Hur passar den ihop med ΔG = ΔH − TΔS?
Gibbs fria energi ger ΔG° ur entalpi och
entropi, och den här formeln gör om det till K. Tillsammans visar de hur K ändras med temperaturen.
Och med en cells spänning?
ΔG° = −zFE°, så E° = (RT/zF) · ln K. Nernsts ekvation
är samma idé utanför jämvikt.