N₀ är antalet kärnor (eller mängden, eller aktiviteten) från början, λ (lambda) sönderfallskonstanten,
t tiden och N det som finns kvar.
Gäller för ett stort antal kärnor av samma slag, när inga nya kärnor av slaget bildas under tiden.
Varje kärna har samma chans att sönderfalla under nästa sekund, oavsett hur länge den redan funnits.
Därför försvinner alltid samma andel av det som är kvar, och det ger en exponentialfunktion. Kurvan
blir aldrig noll, den halveras bara om och om igen.
Enheterna måste passa ihop. Är λ per år ska t vara i år. Produkten λ · t saknar enhet, och det är
det enda som krävs.
Samma sak med halveringstid
Oftare än λ anges halveringstiden
T½. Då kan formeln skrivas utan e:
Båda ger samma svar, eftersom λ = ln 2 / T½. Den andra formen är ofta lättare: efter tre halveringstider
är en åttondel kvar, efter tio ungefär en tusendel.
Räkneexempel
Jod-131 efter en månad. Halveringstiden är 8,02 dygn, så λ = 0,693 / 8,02 = 0,0864 per dygn. Efter
30 dygn är andelen kvar e^(−0,0864 · 30) = e^(−2,59) ≈ 0,075, alltså 7,5 %. Det är därför jod-131
från ett kärnkraftsutsläpp är ett problem i veckor men inte i år.
Kol-14 i ett 10 000 år gammalt ben. λ = 1,21 · 10⁻⁴ per år ger
e^(−1,21 · 10⁻⁴ · 10 000) = e^(−1,21) ≈ 0,30. Knappt en tredjedel av kolet-14 finns kvar.
Hur gammalt? Ett prov har 25 % kvar av sin kol-14-halt. Två halveringstider: 2 · 5 730 =
11 460 år. Med formeln: t = ln(N₀ / N) / λ = ln 4 / 1,21 · 10⁻⁴ ≈ 11 460 år.
Vanliga misstag
- Att blanda tidsenheter. λ per sekund och t i år ger ett svar som är fel med en faktor 31 miljoner.
- Att tro att allt är borta efter två halveringstider. Efter två halveringstider är en fjärdedel
kvar. Hälften av hälften, inte halva originalet borttaget två gånger.
- Att räkna linjärt. Att 50 % är borta efter en halveringstid betyder inte att 100 % är borta efter
två.
Vanliga frågor
Gäller formeln för aktivitet också?
Ja. Aktiviteten, antalet sönderfall per sekund i becquerel, är proportionell mot antalet kärnor och
avtar därför på exakt samma sätt: A = A₀ · e^(−λt).
Kan man påskynda sönderfallet?
I praktiken nej. Värme, tryck och kemi ändrar halveringstiden högst med omkring en procent, och märkbart
bara för kärnor som sönderfaller genom elektroninfångning eller inre konversion. Sönderfallet sker i kärnan, och därför fungerar det
som klocka för att datera fynd.