L₀ är vilolängden, mätt av någon som är i vila i förhållande till föremålet, v hastigheten, c ljusets
hastighet och L längden mätt i systemet som föremålet rör sig genom. Roten är 1 / γ, så L = L₀ / γ, med γ
som Lorentzfaktorn.
Gäller i speciell relativitetsteori, för längden längs rörelseriktningen hos ett föremål med konstant fart.
Räkneexempel
En 100 m lång stav i 0,8c: √(1 − 0,64) = 0,6, så L = 100 · 0,6 = 60 m.
Samma stav i 0,6c: √(1 − 0,36) = 0,8, så L = 80 m.
Atmosfären, sedd av en myon. Från marken korsar en myon i 0,998c 15 km luft. I myonens eget system är
det luften som rör sig, och de 15 km kontraheras med γ ≈ 15,8 till ungefär 950 m. Myonen lever i
genomsnitt 2,2 µs och behöver 3,2 µs för den sträckan, så ungefär en fjärdedel av myonerna kommer fram.
Det är samma resultat som marken räknar ut med
tidsdilatation.
Det som inte krymper
Bara längden i rörelseriktningen ändras. En raket i 0,8c är 60 % så lång men lika bred och lika hög. Och
ingenting händer med föremålet: atomerna trycks inte ihop, och en passagerare ombord mäter hela 100 m.
Längdkontraktion handlar om vad två observatörer mäter när de är oense om vilka händelser som sker samtidigt.
Vanliga misstag
- Att multiplicera med γ. Längden i rörelse är kortare, så dela med γ (eller multiplicera med roten).
Blir resultatet längre än L₀ står faktorn upp och ner.
- Att byta plats på L och L₀. L₀ mäts alltid i vila i förhållande till föremålet och är den längsta
möjliga längden.
- Att krympa bredden. Bara rörelseriktningen påverkas.
Vanliga frågor
Skulle ett snabbt föremål se tillplattat ut på ett foto?
Inte så enkelt. Ljuset från den bortre änden tar längre tid till kameran, och den fördröjningen gör att ett
snabbt föremål ser vridet ut snarare än hoptryckt. Formeln ger vad som mäts, inte vad en kamera ser.
Är det verkligt eller bara skenbart?
Verkligt i den meningen att varje mätning i det systemet ger den kortare längden. Det är ingen förändring
av föremålet, utan av hur rum och tid fördelas mellan de två systemen.