Vad satsen säger
Låt p(x) vara ett polynom och a ett tal. Då gäller:
(x − a) är en faktor i p(x) precis när p(a) = 0.
“Precis när” går åt båda hållen, och det är det som gör satsen användbar. Vet du att a är ett nollställe vet du att (x − a) går jämnt upp. Vet du att (x − a) går jämnt upp vet du att a är ett nollställe.
Se upp med minustecknet. Är roten −2 är faktorn (x + 2), eftersom x − (−2) = x + 2.
Att faktorisera med satsen
Metoden för polynom av högre grad än två:
- Gissa en rot. Pröva delarna till konstanttermen: ±1, ±2, ±3 och så vidare.
- Kontrollera genom insättning. Blir p(a) noll har du hittat en faktor.
- Dela. Utför polynomdivision med (x − a). Resultatet har en grad mindre.
- Upprepa tills det som är kvar är en andragradare, som pq-formeln tar hand om.
Steg ett är inte en gissning på måfå. Har polynomet heltalskoefficienter och ledande koefficient 1 måste varje heltalsrot dela konstanttermen — det är hela listan du behöver pröva.
Räkneexempel
Exempel 1. Faktorisera p(x) = x³ − 6x² + 11x − 6.
Pröva x = 1: 1 − 6 + 11 − 6 = 0. Alltså är (x − 1) en faktor.
Polynomdivision ger x² − 5x + 6, som faktoriseras till (x − 2)(x − 3).
p(x) = (x − 1)(x − 2)(x − 3)
Exempel 2. Är (x + 2) en faktor i x³ + 3x² − 4?
Sätt in x = −2: −8 + 12 − 4 = 0. Ja.
Exempel 3. Ett tredjegradspolynom har nollställena 1, −3 och 4. Skriv det.
p(x) = (x − 1)(x + 3)(x − 4), eventuellt multiplicerat med en konstant. Nollställena bestämmer faktorerna, men inte hur brant kurvan är.
Vanliga misstag
- Fel tecken i faktorn. Roten 5 ger faktorn (x − 5); roten −5 ger (x + 5).
- Att bara pröva positiva tal. Negativa delare till konstanttermen är lika möjliga.
- Att glömma den ledande koefficienten. Är den inte 1 kan rötterna vara bråk, och då räcker inte delarna till konstanttermen.
- Att stanna vid en faktor. Ett tredjegradspolynom kan ha upp till tre förstagradsfaktorer, och kvoten ska faktoriseras vidare.
- Att förväxla nollställe med skärning med y-axeln. Nollställena är där kurvan skär eller tangerar x-axeln.
Vanliga frågor
Kan jag pröva en faktor här på sidan?
Inte med ett kort: satsen handlar om vilket polynom som helst, så det finns inga fält att fylla i. Skriv i
stället in polynomet och x − a i kalkylatorn för polynomdivision. Blir
resten noll är x − a en faktor och a en rot.
Vad är skillnaden mot restsatsen?
Restsatsen säger vad resten blir vid division med
(x − a): den blir p(a). Faktorsatsen är samma sak för det särskilda fallet att resten är noll.
Hur många rötter kan ett polynom ha?
Högst lika många som gradtalet. Ett tredjegradspolynom har högst tre reella nollställen, och räknar man
komplexa rötter med multiplicitet blir det exakt tre.

