n₁ är brytningsindex för mediet ljuset är i, n₂ för mediet utanför, och θc gränsvinkeln, mätt mot
normalen.
Formeln gäller bara när n₁ är större än n₂ — när ljuset är på väg ut ur ett tätare ämne. Åt andra
hållet finns ingen gränsvinkel.
Glas (n = 1,5) mot luft: sin θc = 1 / 1,5 = 0,667, så θc ≈ 41,8°.
Den är brytningslagen i sitt gränsfall.
När ljuset går ut i ett tunnare medium böjs det bort från normalen, och vid en viss infallsvinkel blir
brytningsvinkeln 90° — strålen går längs ytan. Sätt θ₂ = 90° och sin 90° = 1:
n₁ · sin θc = n₂.
Vid en större infallsvinkel än så finns ingen vinkel att bryta ut i, och allt ljus reflekteras. Det är en nästan förlustfri spegel,
bättre än en metallspegel.
Gränsvinklar
| Från |
Mot luft |
| Vatten (1,33) |
48,8° |
| Glas (1,5) |
41,8° |
| Diamant (2,42) |
24,4° |
Diamanten har en liten gränsvinkel, så mycket av ljuset som kommer in reflekteras flera gånger inuti
innan det går ut genom en slipad yta.
Räkneexempel
Under vattnet. Tittar du upp från botten av en bassäng ser du himlen bara inom en kon på
2 · 48,8° ≈ 98°. Utanför den ser du spegelbilden av botten.
En optisk fiber. Kärnan har n = 1,48 och höljet runt den n = 1,46:
sin θc = 1,46 / 1,48 = 0,986, så θc ≈ 80,6°. Ljus som går nästan längs fibern träffar väggen
med en större vinkel än så och stannar kvar, också runt böjar.
Vanliga misstag
- Att vända bråket. Det mindre indexet står ovanför: n₂ / n₁ måste vara under 1.
- Att använda formeln från luft in i glas. Då finns ingen totalreflektion.
- Att mäta mot ytan. Gränsvinkeln mäts mot normalen, som alla vinklar i optiken.
Vanliga frågor
Varför skimrar vägen på en varm dag?
Luften närmast den heta asfalten har lägre brytningsindex än luften ovanför. Ljus från himlen som går
snett ned böjs allt mer och totalreflekteras till slut uppåt igen. Det du ser är himlen, som ser ut
som vatten.