dᵢ är bildavståndet, dₒ föremålsavståndet och m förstoringen, ett rent tal. Förstoringen är också
bildens höjd delad med föremålets höjd.
Gäller för en tunn lins, med samma teckenregel som i
linsformeln.
Ett föremål 30 cm från linsen ger en bild 15 cm bakom den: m = −15 / 30 = −0,5. Bilden är hälften
så stor och står upp och ned.
Vad talet säger
- Storleken är talet utan tecken. 2 är dubbelt så stor, 0,5 hälften.
- Tecknet säger hur bilden står. Negativt är upp och ned, positivt rättvänt.
Med en enda lins ger en verklig bild (positivt dᵢ) negativt m, så den står upp och ned. Därför är bilden
på näthinnan upp och ned, och hjärnan vänder den. En virtuell bild (negativt dᵢ) ger positivt m och står
rätt.
Räkneexempel
Förstoringsglaset. Föremålet 5 cm bort, bilden virtuell 10 cm bort, dᵢ = −10:
m = −(−10) / 5 = 2. Dubbelt så stor och rättvänd.
Projektorn. En bild på 24 mm i en projektor med brännvidden 10 cm ska kastas på en duk 3 m bort. Med
linsformeln blir dₒ ≈ 10,3 cm, och
m = −300 / 10,3 ≈ −29. Bilden på duken är 24 · 29 ≈ 70 cm hög — och upp och ned, så bilden i
projektorn sitter uppochnedvänd för att det ska bli rätt.
Lika stor. Föremålet på 2f ger bilden på 2f: m = −1. Samma storlek, upp och ned.
Vanliga misstag
- Att tappa minustecknet. Det säger om bilden står rätt.
- Att vända bråket. Bildavståndet står ovanför. En avlägsen bild är en stor bild.
- Att tro att förstoring alltid betyder större. m = 0,1 är också en förstoring, fast förminskande.
Vanliga frågor
Varför har en kamera en bild upp och ned?
Objektivet verkar som en samlingslins och bildar en verklig bild på sensorn, och en sådan bild står upp
och ned. Kameran
vänder den digitalt innan du ser den.