p = ρ · g · h
p är trycket i pascal, ρ vätskans densitet i kg/m³, g tyngdaccelerationen, 9,82 m/s², och h
djupet under ytan i meter. Trycket kommer av tyngden hos vätskepelaren ovanför.
Gäller för en vätska i vila med konstant densitet; för luft bara över små höjdskillnader.
Formeln ger trycket från vätskan. Det totala trycket på djupet är det plus lufttrycket vid ytan, ungefär
101 kPa.
Trycket beror bara på djupet, inte på hur mycket vatten det finns eller hur kärlet ser ut. En smal
vattenpelare på 10 m ger samma tryck i botten som en sjö på 10 m. Därför byggs ett vattentorn högt och inte
brett.
Räkneexempel
Standardvärdena. Vatten, 1 000 kg/m³, på 10 m djup: p = 1 000 · 9,82 · 10 = 98 200 Pa, ungefär
98 kPa. Med lufttrycket blir det totalt runt 200 kPa, dubbelt så mycket som vid ytan.
I botten av en pool. 2 m djup: p = 1 000 · 9,82 · 2 = 19 640 Pa, knappt 20 kPa. Det är trycket du
känner i öronen.
Vanliga misstag
- Att glömma lufttrycket. Frågas det efter det totala trycket ska 101 kPa läggas till.
- Att räkna med densiteten i g/cm³. Vatten är 1 000 kg/m³, inte 1.
- Att tro att bredden spelar roll. Bara djupet räknas.
Vanliga frågor
Varför gör det ont i öronen på djupt vatten?
Trycket utanför trumhinnan ökar med djupet, men luften i mellanörat har kvar trycket från ytan. Luften
där inne trycks ihop enligt Boyles lag tills man tryckutjämnar.
Gäller formeln i luft också?
Bara över korta höjdskillnader. Luft kan tryckas ihop, så dess densitet minskar med höjden, och då räcker
inte ett enda ρ.