W = L · I² / 2
W är energin i joule, L induktansen i henry och I strömmen i ampere.
Gäller för en spole med konstant induktans, till exempel utan en järnkärna som mättas.
En spole på 2 H med 3 A: W = 2 · 3² / 2 = 9 J.
Varför strömmen står i kvadrat
Att bygga upp strömmen från noll kräver arbete mot den spänning spolen inducerar,
och den spänningen är större ju snabbare strömmen ändras. Summerar man arbetet från 0 till I blir det
L · I² / 2 — samma resonemang, steg för steg, som för energin i en kondensator,
C · U² / 2, med L i stället för C och I i stället för U.
Ett andra exempel
En mindre spole, mer ström. 0,5 H vid 10 A: W = 0,5 · 10² / 2 = 25 J — mer än spolen på 2 H, trots en
fjärdedel av induktansen. Det är strömmen, i kvadrat, som avgör.
| L |
I |
W |
| 2 H |
3 A |
9 J |
| 2 H |
6 A |
36 J |
| 0,5 H |
10 A |
25 J |
Vanliga misstag
- Glömma kvadraten. Dubbla strömmen, fyra gånger energin.
- Glömma halvan. L · I² är dubbelt för mycket.
- Millihenry kvar. 200 mH är 0,2 H.
Vanliga frågor
Vart tar energin vägen när strömmen bryts?
Den måste någonstans, och fort — i en gnista över brytaren, eller i en diod och ett motstånd som satts dit
för att ta emot den. Hur fort bestäms av RL-kretsens tidskonstant.
Sitter energin i spolen eller i fältet?
I magnetfältet, i och runt spolen. En järnkärna koncentrerar fältet, och det är så den höjer L.