Bas, koordinater och dimension
En mängd vektorer är en bas för ett vektorrum V om den är linjärt oberoende och spänner upp V, det vill säga
varje vektor i V är en linjärkombination av dem. Då kan varje vektor x skrivas som en linjärkombination på
exakt ett sätt,
för en bas (u, v), och talen c₁ och c₂ är x:s koordinater i basen. Antalet vektorer i en bas är detsamma för
alla baser i V. Det är V:s dimension, skrivet dim V.
För en bas (u, v) i ℝ² ges koordinaterna av determinanterna med vektorerna som kolonner:
- c₁ = det[x v] / det[u v] och c₂ = det[u x] / det[u v]
Det är Cramers regel för systemet c₁u + c₂v = x.
Kortet ovan ger paret (c₁, c₂).
Gäller när det[u v] inte är 0, vilket är precis när u och v är en bas för ℝ²: två vektorer i planet är en bas
när de inte är parallella.
Räkneexempel
u = (2, 1) och v = (1, 3) är inte parallella, och det[u v] = 2·3 − 1·1 = 5. För x = (4, 7):
- c₁ = (4·3 − 1·7) / 5 = 5/5 = 1
- c₂ = (2·7 − 4·1) / 5 = 10/5 = 2
Kontroll: 1·(2, 1) + 2·(1, 3) = (4, 7). Koordinaterna för x i basen (u, v) är (1, 2). De är inte x:s
komponenter, som är (4, 7) i standardbasen.
Ett andra exempel
u = (1, 1) och v = (1, −1) ger det[u v] = −1 − 1 = −2. För x = (1, 5):
- c₁ = (1·(−1) − 1·5) / (−2) = (−6)/(−2) = 3
- c₂ = (1·5 − 1·1) / (−2) = 4/(−2) = −2
Kontroll: 3·(1, 1) − 2·(1, −1) = (3 − 2, 3 + 2) = (1, 5).
För u = (1, 2) och v = (2, 4) är determinanten 1·4 − 2·2 = 0. Vektorerna är parallella, de spänner bara upp
en linje och är ingen bas för planet.
Dimension
| Rum |
Dimension |
En bas |
| ℝⁿ |
n |
standardbasen e₁, …, eₙ |
| Polynom av grad högst n |
n + 1 |
1, x, x², …, xⁿ |
| m×n-matriser |
m·n |
matriserna med ett element 1 och resten 0 |
| Planet x + y + z = 0 i ℝ³ |
2 |
(1, −1, 0) och (0, 1, −1) |
| Rummet 0, bara nollvektorn |
0 |
den tomma mängden |
I ett rum av dimension n är varje mängd av n linjärt oberoende vektorer en bas, och varje mängd av n
vektorer som spänner upp rummet är en bas. Fler än n vektorer är alltid beroende, och färre än n spänner inte
upp rummet. Om vektorer är oberoende avgörs som på sidan om
linjärt oberoende; dimensionen av ett
underrum som ges av ekvationer är n minus koefficientmatrisens rang, se rang.
Vanliga misstag
- Att läsa koordinaterna som komponenter. (1, 2) i basen (u, v) betyder u + 2v. I exemplet ovan är det
vektorn (4, 7), inte (1, 2).
- Att glömma att ordningen spelar roll. I basen (v, u) har samma vektor x = (4, 7) koordinaterna (2, 1).
- Att anta att två vilka vektorer som helst i planet är en bas. Parallella vektorer är det inte, och
determinanten visar det.
- Att sätta x i fel kolonn. För c₁ ersätter x vektorn u: det[x v]. För c₂ ersätter x vektorn v:
det[u x]. Nämnaren är alltid det[u v].
Vanliga frågor
Är en bas entydig?
Nej. Varje rum av dimension 1 eller mer har oändligt många baser. Det som är detsamma för alla är antalet
vektorer.
Hur går jag tillbaka från koordinaterna till vektorn?
Multiplicera ut: x = c₁u + c₂v. Som matris är x = Pc med u och v som kolonner i P; se
basbyte.
Vilken dimension har lösningsmängden till Ax = 0?
n − rang A, där n är antalet kolonner. En bas för den får du från de fria variablerna i trappstegsformen,
som matrisräknaren redovisar som nollrummet.