Allmänna gaslagen korrigerad för en verklig gas: trycket plus en nedåtjusterande term för hur molekylerna attraherar varandra, gånger volymen minus hur mycket av den molekylerna själva tar upp, är lika med substansmängden gånger gaskonstanten gånger temperaturen.
Lös ut
p≈124,5849
p är lika med ((1 gånger (8,314 gånger 300)) delat med (20 minus (1 gånger 0,04))) minus ((150 gånger 1 i kvadrat) delat med 20 i kvadrat), är lika med ((1 gånger 2 494,2) delat med (20 minus 0,04)) minus ((150 gånger 1) delat med 400), är lika med (2 494,2 delat med 19,96) minus (150 delat med 400), är ungefär 124,9599 minus 0,375, är ungefär 124,5849
Uträkning5 steg
p
=
1·8,314·30020−1·0,04−150·1²20²
=
1·2 494,220−0,04−150·1400
=
2 494,219,96−150400
≈
124,9599−0,375
≈
124,5849
Formeln
(p + a · n²/V²) · (V − n · b) = n · R · T
p är trycket i kPa, V volymen i dm³, n substansmängden i mol, R gaskonstanten 8,314
kPa·dm³/(mol·K) (samma tal som i J/(mol·K)) och T temperaturen i kelvin. a i kPa·dm⁶/mol² och b i
dm³/mol är gasens egna konstanter. Löst för trycket: p = n · R · T / (V − n · b) − a · n² / V².
Gäller som en förbättring av allmänna gaslagen vid måttliga tätheter. Nära den kritiska punkten och för
vätskor stämmer den bara ungefärligt.
Vad korrektionerna gör
Allmänna gaslagen behandlar molekyler som punkter som
aldrig nuddar varandra. Verkliga molekyler gör två saker den bortser från:
De tar plats. Varje mol upptar b av behållaren, så den fria volymen är V − n · b. Det höjer trycket.
De attraherar varandra. En molekyl på väg mot väggen dras tillbaka av dem bakom, så den slår i mindre
hårt. Dragningen växer med antalet par, n²/V², vägt med a. Det sänker trycket.
Vid låg täthet är båda korrektionerna små och allmänna gaslagen räcker. Pressa ihop gasen, så spelar de roll.
Räkneexempel
Standardvärdena. n = 1 mol i V = 20 dm³ vid T = 300 K, med a = 150 kPa·dm⁶/mol² och b = 0,04 dm³/mol:
n · R · T / (V − n · b) = 2 494,2 / 19,96 ≈ 124,96 kPa.
a · n² / V² = 150 / 400 = 0,375 kPa.
p ≈ 124,96 − 0,375 = 124,58 kPa, mot 124,71 kPa för en ideal gas. Knappt någon skillnad.
Hoppressad. Samma mol i V = 0,5 dm³: 2 494,2 / 0,46 ≈ 5 422 kPa och 150 / 0,25 = 600 kPa, så
p ≈ 4 822 kPa. Allmänna gaslagen säger 4 988 kPa, ungefär 3 % för högt.
Varmare. Tillbaka i 20 dm³ men vid T = 600 K: p ≈ 249,54 kPa. Dubbla temperaturen ger nästan dubbla
trycket, precis som för en ideal gas, eftersom attraktionstermen inte beror på T.
Vanliga misstag
Att blanda enheter mellan a, b och resten. a och b i tabeller anges ofta i bar·L²/mol² och L/mol. Med
trycket i kPa måste a också räknas om: 1 bar·L²/mol² = 100 kPa·dm⁶/mol².
Att glömma n i korrektionerna. Termerna är a · n²/V² och n · b, inte a/V² och b, om inte n = 1.
Att lösa ut V för hand. Ekvationen är av tredje graden i V. Under den kritiska temperaturen kan den ha
tre lösningar: vätska, gas och en instabil däremellan.
Vanliga frågor
Vad säger a och b om en gas?
Ett stort a betyder molekyler som attraherar varandra starkt och lätt blir vätska. Ett stort b betyder
stora molekyler. Helium har små värden på båda och är den mest ideala av de verkliga gaserna.
Söker du en annan bokstav? Formeln löst ut för var och en
Kopiera koden och klistra in den där formelkortet ska ligga. Det laddas från lovetocalc.com och håller sig uppdaterat av sig självt – det enda vi ber om är att raden med länken följer med.