Så använder du kalkylatorn
- Skriv x-värdena och y-värdena, ett y för varje x. Skilj talen åt med semikolon eller blanksteg; decimalkomma går bra.
- Välj anpassning: linjär, exponentiell, kvadratisk, kubisk eller fjärdegrad.
- Skriv gärna ett x för att förutsäga y som kurvan ger där. Det markeras i diagrammet.
- Adressfältet håller dina data och ditt val, så en länk ger tillbaka samma anpassning.
Vad anpassningarna gör
Alla polynomanpassningar använder minsta kvadratmetoden: de väljer koefficienterna som gör summan av de kvadrerade lodräta avstånden från punkterna så liten som möjligt, genom att lösa normalekvationerna (XᵀX)c = Xᵀy. Den exponentiella anpassningen y = a·e^(bx) logaritmerar y, anpassar en rät linje till (x, ln y) och gör om skärningen till a. Det minimerar felet i ln y, inte i y, vilket kalkylprogram och grafräknare också gör; båda R²-värdena visas.
R² är andelen av variationen i y som kurvan förklarar, 1 − SS_res / SS_tot. En grad till sänker aldrig R², så en fjärdegradskurva genom sex punkter ser bättre ut än den är. Med lika många koefficienter som punkter går kurvan genom allt och R² = 1 säger ingenting.
Exempel. Punkterna (1, 2), (2, 4), (3, 5), (4, 4), (5, 5) ger linjen y = 0,6x + 2,2 med R² = 0,6.